Midvintersoppa

Midvintersoppa  4 pers

 

5 medelstora kokta rödbetor

3 dl kokta adukibönor 

10 nejlikor 

3 lagerblad 

2 msk buljongpulver eller annan buljong efter smak 

7 dl vatten 

 

Beredning: 

Lägg adukibönorna i blöt minst 6 tim före kokningen. Koka dem sen med lagerbladen och nejlikorna. Ta bort lagerbladen när bönorna är färdigkokta. 

Koka rödbetorna och låt dem ligga i kallt vatten innan de skalas, så blir det lättare att få loss skalet. 

Mixa eller finfördela bönorna i matberedare för sig först ( låt nejlikorna vara kvar) och därefter tillsammans med rödbetorna så att det blir en slät puré. 

Häll upp i en gryta och skölj ur mixern/matberedaren med vattnet och värm till ättemperatur. Rör i buljongen och smaka av.

 Servera med pepparrotsröra med sojayogurth eller gräddfil/creme-fraiche

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Frågor och svar

Fråga om ärter och bönor

 

Fråga om ärter och bönor

 

 

 

Fråga: Jag skulle gärna vilja bli vegetarian, men eftersom jag har svårt att klara av ärter och bönor pga min krångliga mage, har det inte blivit av. Jag får en sådan hemsk gasbildning av dem att jag inte kan gå rak när jag får sånt magknip. Det går inte jobba på eftermiddagen om jag ätit någon rätt med ärter eller bönor i till lunch. Men det sägs ju vara viktigt för proteinets skull att få i sig framför allt sojabönor. Har du något förslag till vad jag kan göra för att få i mig protein utan att få magplågor ?

 

 

 

Svar:

 

Det framgår inte i din fråga, vilken slags vegetarian du vill bli. Om du vill äta laktovegetarisk kost med mjölkprodukter behöver du inte äta baljväxter för proteinets skull. Detsamma gäller om du väljer att ha med ägg i kosten och då bli lakto-ovo-vegetarian. Både ägg,  mjölkprodukter och quorn innehåller högvärdigt protein som väl kompletterar det vegetabiliska proteinet i maten i övrigt. 

 

Men med tanke på mättnadskänslan, blodsockernivåerna och mineraltillförseln bla är det bra att ha med några slags baljväxter i mathållningen. Väljer du att bli vegan är detta särskilt viktigt både med avseende på proteinmängden och -kvaliteten. Därmed inte sagt att man måste äta sojabönor för att få en bra proteinkvalitet. Dessa bönor är ju kända för att vara bland de mest gasframkallande, men de behöver inte ätas naturella.

 

Det är mycket få kulturer i världen som äter kokta sojabönor som de är. De äts vanligtvis i form av tofu, miso (fermenterade/jästa sojabönor och salt) eller tempeh , vilket går att få tag i i välsorterade hälsokostbutiker eller kinesiska/asiatiska livsmedelsbutiker.

 

Det finns också produkter av sojaprotein, men de är ofta mycket hårt processade och sällan fria från genmodifierad soja, varför de inte kan rekommenderas som vardagsmat. Relativt nytillkomna på marknaden är sojaspetten ”Tsay” (från Ridderheims och kan hittas i frysdisken i välsorterade livsmedelsbutiker). De har sojamjöl som första ingrediens och är sannolikt mer magvänliga jämfört med själva bönorna ifråga. Däremot är de varken plånboksvänliga eller miljövänliga, då det inte framgår om de är fria från genmodifierad soja. 

 

Om man håller sig till icke torkade baljväxter, som färska eller frysta gröna ärter, sugar snaps, bondbönor( obs de måste kokas, då de är giftiga råa), gröna sojabönor i sina skidor (finns i frysdiskar i större livsmedelsbutiker) slipper man en del av de värsta gasbildande ämnena. Det är när ärterna eller bönorna blir torkade, som de mest svårsmälta substanserna bildas.

 

Om man däremot blötlägger de torkade baljväxterna, låter grodda dem ett par dagar, sen kokar och därefter finfördelar dem i mixer eller matberedare, kan man undgå en hel del magbesvär. Det finns också kryddor som kan hjälpa till att minska risken för gasbildning; koriander, spiskummin, fänkål, anis och kummin bla. Man kan också koka bönor med kombualger, vilka sägs motverka de gasbildande ämnena.

 

Av de torkade baljväxterna är mungbönor (speciellt sk. split mungobeans, vilka finns i specialbutiker), skalade linser (röda och gula) och adukibönor de, som brukar vålla minst magbesvär. Här intill, på månadens tips finns en soppa med adukibönor och rödbetor, som kan fungera bra för en person med känslig mage. 

 

Finfördelningen är speciellt viktig för att motverka tråkiga efterräkningar med torkade baljväxter. Hela bönor, kikärter och linser kan man glömma om man hör till den som har eget gasverk i kroppen.

 

Däremot mixade soppor, pålägg/pate´er som är finfördelade i mixer eller matberedare, brukar fungera skapligt bra för många, särskilt om de är uppblandade med någon mild dvs magvänlig rotsak som morot, kokt rödbeta (dock ej om man har gallbesvär !), palsternacka, persiljerot eller potatis. Att göra pålägg med någon slags groddad och kokt baljväxt som är ordentligt finfördelad  och kanske blandad med någon mjölksyrad grönsak eller rotsak, olja och kryddor kan bidraga till att man får med proteinet på smörgåsarna i lite mindre mängder än vad som brukar bli i maträtter. Då behöver inte belastningen på magen pga baljväxterna bli så stor, när det blir mindre mängd åt gången. 

 

Om man vill hjälpa magen att klara av baljväxterna, kan det vara ide´ att, särskilt i början vid övergången till en vegetabilisk kost ta hjälp av ett enzympreparat, som finns att tillgå i välsorterade hälsokostbutiker. Det innehåller vegetabiliska enzymer som bidrar till att underlätta matsmältningen och näringsupptaget från måltiden. 

 

Om det över huvudtaget inte går med baljväxter, kan prova med hampaprotein, som finns att köpa som koncentrat eller hela gryn, (som man kan mixa själv) och blanda i gröt, mysli och bröd. Proteinkvaliteten i  den sk industrihampa, som odlas även i Sverige nu, är mycket högvärdig och kan gott och väl ersätta den från baljväxterna.

 

Gröna blad och blågröna alger som spirulina ger också högvärdigt protein. Det finns en blågrön alg, (som egentligen är en bakterie och kallas AFA =Aphanizomenon Flos Aqae)  i produkten E3live, vilken har en speciellt högvärdig proteinkvalitet och andra mycket värdefulla näringsämnen. Den kan köpas som frysvara eller i form av kapslar (via vissa internetbutiker och på VedaLilaHälsocenter i Stockholm bla)och kanske därmed egentligen kan räknas som ett näringsrikt, naturligt  kosttillskott. 

 

Jag hoppas att du kan hitta några proteinkällor som din mage kan bli vän med hälsar Elsa Laurell.

 

Publicerat i Frågor och svar

Fråga :

Jag har alltid undrat, varför många vegetarianer vill ha och gärna köper eller lagar till kött-och korvliknande saker, särskilt till jul. Varför måste de äta sånt som både smakar och ser ut som skinka, köttbullar, biffar och charkprodukter i alla varianter, när de inte vill äta kött ?

Är dessa ofta, industritillverkade halvfabrikat verkligen nyttigare än kött ?

Svar:

Det finns många olika skäl till dessa anrättningar och anledningarna kan sannolikt ha mycket att göra med varför man är vegetarian. Jag ger här några aspekter på denna företeelse.

1)      Bland yngre personer främst, finns det många som är vegetarianer eller vegetarianer av etiska skäl. Många är djurrättsaktivister, men det finns också tolkningar av Bibeln eller en egen inre önskan om att man inte döda eller bruka våld för att leva. Man vill inte medverka till eller låta andra varelser lida för att få mat. Många ungdomar, men även äldre, vill ofta ha snabb och bekväm mat , som inte är för krånglig att tillreda. Här brukar de animalieliknande halvfabrikaten komma in i mathållningen.

2)      En alltmer växande skara vill av resursmässiga skäl inte stödja animalieproduktion av olika slag, vilka kräver stora landarealer, mycket vattenåtgång och ger enorma utsläpp av metangas och andra växthusgaser, som påskyndar uppvärmningen av vår jord. Vanligtvis har man vuxit upp på en animaliebaserad kost och gillar de smaker och former som finns i en traditionell mathållning. Man kanske försöker hålla en medveten resurssnål mathållning och undviker halvfabrikat och färdigmat, men gillar anrättningar, som färser och biffliknande anrättningar baserade på naturliga råvaror.

3)      Det finns en stor grupp som upplever att de mår bättre av att äta någon form av vegetabilisk kost, jämfört med blandad kost. De kanske mer eller mindre känner sig tvingade till att hålla en vegetabilisk mathållning av något slag för att inte bli dåliga igen om de varit sjuka tidigare. Därmed inte sagt att de vill avstå från de smaker och former som de är vana vid i den tidigare mathållningen. De kanske saknar de rätter och den konsistens som de fått genom den tidigare mathållningen. Många har svårt att planera måltider som gör dem mätta och nöjda. Andra har svårt att göra den vegetabiliska maten lika god som den vanliga maten de ätit tidigare. Här kommer då köttersättningarna in kanske mycket av känslomässiga och smakmässiga skäl.

4)      Somliga, däribland äldre vegetarianer har svårt att klara av att äta bönor och andra torkade baljväxter med tanke på sin matsmältning och känner att deras magar lättare klarar av att ta hand om halvfabrikat av sojaprotein eller andra produkter som quorn.

5)      Många barn och tonåringar som växer upp i vegetariska/veganska hem upplever det jobbigt att avvika på utflykter eller i skolan, när det ska grillas korv. De vill inte vara alltför annorlunda och brukar också gilla de vegetabiliska korvarna. Då kan man kalla de vegetariska korvarna för ”psykologiska korvar.”

6)      Ibland eller ofta har någon förälder/matlagare bråttom och behöver snabbt få fram något proteininnehållande och mättande på bordet och då tar man till de hel-eller halvfabrikat som finns i kyl eller frys hemma eller av butikens sortiment. Likaså kan en värd på en bjudning tycka att det är bekvämt att bjuda sin vegetariske/veganske gäst på något av dessa  halvfabrikat, tex quornfilet eller sojaspett vid grillfesten. Alternativet är att den vegetarian-gäst, som inte vill vara till besvär tar med sig något av dessa halvfabrikat hemifrån. Skälen till köttersättningarna kan här ses som rent praktiska.

7)      Det är mycket vanligt att man har flera olika anledningar samtidigt till att vilja ha de anrättningar som din fråga gäller. Ofta brukar skälen till dessa öka i antal, ju längre man varit vegetarian, varför det inte går att säga att en vegetarian eller vegan är si eller så i sin mathållning.

Din andra fråga om hälso-och näringsaspekterna på dessa köttliknande produkter beror ju en del på vad man jämför med.

Gör vi en jämförele mellan en sk köttersättning baserad på sojaprotein och rent nötkött eller nötfärs kan man konstatera att den förstnämnda oftast har lägre fett och ingen kolesterolhalt, och en något lägre  eller nästan samma mängd protein. Däremot är mineralhalten betydligt lägre rent generellt i sojaprodukten, varför man som vegetarian måste tänka på att. få mineraler som bla järn och zink från andra saker. Jämför vi sojaprodukten med falukorv blir det däremot inte så stora skillnader, då blandade charkvaror oftast är så utblandade med fyllnadsämnen och varierande mängd fett.

Väljer man att i den vegetariska/veganska mathållningen att utgå från naturliga råvaror och laga till ” biffar” eller vegetter med huvudsakligen någon baljväxt  och en rotfrukt som tex linser, rödbetor och bovetemjöl får man en bra proteinnivå och gott om mineraler. Det finns i handeln olika varianter av ”Falafel” dvs kikärtsbollar med enbart kikärter, sesamfrön, persilja, kryddor och olja till olika ”fuskvarianter”med skorpmjöl och andra utfyllnadsämnen i. Det gäller därför att vara vaksam och måste läsa på varje deklaration även för det som kallas Falafel.

Vissa köttersättningsprodukter är hårt processade i industrin, som tex  sojaproteinkoncentrat och quorn, vilka näringsmässigt inte kan jämföras med kött förutom att de innehåller protein och en del zink i quorn. Sådana produkter bör inte utgöra stommen i en näringsriktig vegetabilisk kost utan kan räknas som tillfällighetsmat.

Sen beror det hela ju på hur vi tillagar produkten, hur mycket fett vi använder och vad vi äter till. Det är därmed hela måltidens sammansättning som blir avgörande. Använder man halvfabrikat och färdigmat är det speciellt viktigt att man alltid har gott om färska grönsaker eller sallad och nytillredda rotsaker och andra naturliga komponenter i måltiden.

Man får verkligen se upp bland utbudet av vegetariska färdigrätter, liksom i   charkprodukterna. Mängden utfyllnadsämnen som potatismjöl och stärkelse, skorpmjöl och veteprotein (=gluten) kan bli så hög att näringsvärdet och därmed proteinhalten och kvaliteten på proteinet samt mineralerna blir extremt låg i de vegetabiliska halvfabrikaten. Om sådana produkter bara äts med sås och potatis blir det inte en bra måltid som ger det man behöver. I sådana fall kan jag påstå att de vegetariska köttersättningarna inte blir  näringsmässigt jämförbara med en köttfärsprodukt, varför det gäller att läsa noga på förpackningarnas deklarationer och rata varor med mycket utfyllnadsämnen.

Många vegetarianer är kost och hälsomedvetna och brukar se till att måltiderna är hyfsat välkomponerade även när halvfabrikat eller färdigmat ingår. I en sk husmanskostmåltid kan det ofta bli falukorv och makaroner som utgör stommen i en måltid, förutom kanske ett glas mjölk och en knäckebrödssmörgås, vilket inte ger tilltäckligt med vitaminer och fibrer.

Här av framgår att man oftast inte kan säga att, ett livsmedel eller bara är bra eller värdelöst. Sammanhanget blir återigen det avgörande.

Posted on by

Lyxig äppeldessert

 

Ingredienser:

 

¤  6 medelstora äpplen

¤  1½ dl skurna torkade dadlar

¤  1½ dl hackade hasselnötter

¤  50 g smör/Bregott eller oraffinerad kokosolja

¤  1 dl riven kokos

¤  2 tsk malen kanel 

 

Beredning:

 

& Smörj en medelstor eldfast form med en del av fettet.

& Sätt ugnen på ca 175 grader

& Hacka nötterna

& Skär dadlarna i små bitar eller strimlor

& Skär äpplena i klyftor och kärna ur dem vartefter

& Fördela äppelklyftorna i formen  och varva med kanel   och en del av dadlarna

& Lägg över resten av dadlarna, kokosen och nötterna

& Klicka ut det resterande fettet överst

& Täck formen med aluminiumfolie eller placera en bakplåt över formen i ugnen. Låt gräddas i 20 minuter.

& Ta bort folien eller plåten och grädda i ytterligare 10-15 minuter så att det blir lite svag gulbrun färg på täcket och äppelbitarna är mjuka.

& Servera med havreglass (Oatly vanilj) eller sojaglass (Tofuline) alternativt vaniljsås ( Oatly vaniljsås) eller annan glass efter önskan och tillgång

Posted on by

Grönkålsdressing

Månadens tips

 

                                              GRÖNKÅLSDRESSING         2 pers

 

1 medelstor kvist (ej för grov) grönkål

 1 tsk äppelcidervinäger eller ½ msk pressad citron 

1 dl gröna ärter (frysta, gärna Kravmärkta) alt en liten avocado 

¼ kryddmått örtsalt eller havssalt/himalayasalt och ev. lite kelp/tångmjöl

½ dl ca vatten 

1-2 droppar korianderolja alt en liten vitlöksklyfta eller andra kryddor efter smak

Beredning:

 1.Värm upp vattnet och lägg i de frysta ärterna

 2. Repa av grönkålsbladen från kvisten 

  1. Mixa alla ingredienserna eller kör i matberedare (blir dock inte lika finfördelat alltid) 

4. Servera så snart som möjligt till en sallad eller råkostfat

 

 

Publicerat i Månadens tips

Fråga om salt

Fråga :

Jag gillar salta saker, men har fått höra många gånger att det inte är bra med för mycket salt.

Är det bättre med örtsalt eller mineralsalt ? Det finns ju så många olika sorters salt så man blir alldeles snurrig !

Svar:

Ja, det har verkligen blivit en snårig djungel av alla sorters salt, som nu lanseras på löpande band på marknaden.

Vanligtvis äter vi idag för mycket salt i vårt land. Men vi har också olika förmåga att hantera saltmängden i våra kroppar. En del släpper lätt ut överskottet i urin, avföring och svett, medan andra lagrar en del av saltet i vävnaderna i kroppen. Somliga får påsar under ögonen när de ätit för mycket salt. Många binder saltet i vätska i kroppen (ödem) och andra får lätt högt blodtryck, stela leder eller benskörhet efter en längre tid med hög saltkonsumtion. Det finns även individer som är så känsliga för salt att de får huvudvärk och migrän efter stora saltintag tex. om de ätit många oliver eller chips och snacks.

Ett julbord kan ge en rejäl laddning av salt som kan vara ogynnsam för åtskilliga, varför det finns anledning för saltvarning så här i jultider !

Det är dock inte bara saltmängden i sig som kan ha betydelse, utan balansen i kosten mellan andra mineraler som kalium, magnesium och kalcium bla. Om man regelbundet får i sig mycket av dessa, kan ett högt saltintag vara mindre skadligt än om man har en kost med dåligt av dessa ämnen. I gröna blad, groddar och skott finns det ofta gott om dessa mineraler varför jag brukar säga : Varje smörgås behöver något grönt på sig !

Det är alltså balansen och helheten i mathållningen, som kan avgöra om man får skador av för mycket salt. Stress kan också ha en påverkan, som gör att man förlorar mer av magnesium och kalcium än om man inte skulle vara under stress.

Jag kan inte säga vilket salt du bör äta av generellt eftersom det viktigaste är, att hålla saltmängden nere så gott det går. Färdigmat, charkprodukter, ostar och fiskinläggningar innehåller ofta mycket salt, varför det kan vara ide´ att ligga lågt med sådana produkter.

Om du väljer örtsalt, får du fortfarande mycket salt (natrium), men i och med att det finns andra smakämnen i form av olika örter, kan man få en god smak utan så mycket salttillförsel.

Dessutom finns det en del mineraler och spårelement (bla lite jod) i örtsaltet, vilka i någon mån kan balansera upp natriuminnehållet med lite kalium och magnesium. Men det är inget som jag rekommenderar att ta mycket av i tron om att det är nyttigt..utan bara något mindre skadligt.

I havssalt har vi spår av lite mineraler och lite jod, men det är inte heller något som vi ska tro att det är hälsosamt i större mängder, därför. Det är nästan samma salthalt i havsalt, som i vanligt koksalt = natriumklorid . Men i det billiga vanliga saltet finns ofta klumpförebyggande medel, som innehåller cyanid, och om man vill undvika det kan ju havssalt vara ide´att använda. I kristallsalt som ofta kallas för Himalayasalt innehåller också ungefär lika mycket salt som vanligt salt. Det finns dock en del mineraler och spårelement men inte samma halt av jod, som i joderat salt, havssalt och örtsalt.

I  sk mineralsalt eller dietsalt är natriumhalten avsevärt lägre än i de andra saltsorterna. Istället har det satts till kalium och magnesium (förutom jod). Detta gör att smaken blir lite besk om man tar för mycket av detta salt och då motverkas risken för stor salttillförsel.

Eftersom de olika saltsorterna kostar olika mycket och har lite olika innehåll, kan det vara ide´ att ta lite av varje som tex. havssalt eller Himalayasalt till matlagning och bakning, örtsalt till dressingar, pålägg och sallader bla.

Här nedan finns en liten förteckning över innehåll av natrium, kalium, magnesium och jod i olika saltprodukter:

(Halterna kan variera en del från olika leverantörer varför dessa siffror får ses som ungefärliga)

Natrium mg            Kalium mg          Magnesium mg         Jod ug

Vanligt  joderat salt     39 600                                    37                                33           5000

Havssalt                       37 600                                    56                                37      ca 2000

Mineralsalt                  25 700                              13 000                            1000          4500

Örtsalt/Herbamare      34 000                                4 400                                  4            400

Källa bla:

”Näring och Hälsa” Ulla Johansson, Studentlitteratur

Övrig litteratur:

Naturmedicinska Uppslagsboken, Peter Wilhelmsson, Örtagårdens förlag

Publicerat i Frågor och svar

Havremojja

  1½ dl havregryn

1 dl kokosflingor

1 dl kokosolja( oraffinrerad)

½ dl nötter eller mandlar

1 dl gojjibär

2 msk kakao eller carob (johannesbrödmjöl)

½ tsk steviapulver (vitt)

½-1 dl vatten

 

Ställ kokosfettet i rumstemperatur ett par timmar, så att det går att få ur en deciliter ur förpackningen.

Hacka nötterna eller mandlarna

Lägg gojjibären i  en del av vattnet.

Mosa kokosfettet med en gaffel. Blanda i alla de övriga ingredienserna förutom det resterande vattnet. Häll i lite av vattnet i taget tills det blir den konsistens som önskas. Lägg ”havremojjan” i en glasburk och förvara i kylen. Hållbarheten är ca en vecka.

Konsumeras vid trängande behov ca 1-2 msk per tillfälle. Man kan behöva ta ut burken ur kylen en stund i förväg för att det ska gå att gröpa ur med matsked. Alternativet är att värma matskeden så att fettet smälter lättare och det går att få loss något ur röran i burken.

 

Publicerat i Månadens tips