5 medelstora kokta rödbetor

3 dl kokta adukibönor 

10 nejlikor 

3 lagerblad 

2 msk buljongpulver eller annan buljong efter smak 

7 dl vatten 

Beredning: 

Lägg adukibönorna i blöt minst 6 tim före kokningen. Koka dem sen med lagerbladen och nejlikorna. Ta bort lagerbladen när bönorna är färdigkokta. 

Koka rödbetorna och låt dem ligga i kallt vatten innan de skalas, så blir det lättare att få loss skalet. 

Mixa eller finfördela bönorna i matberedare för sig först ( låt nejlikorna vara kvar) och därefter tillsammans med rödbetorna så att det blir en slät puré. 

Häll upp i en gryta och skölj ur mixern/matberedaren med vattnet och värm till ättemperatur. Rör i buljongen och smaka av.

 Servera med pepparrotsröra med sojayogurth eller gräddfil/creme-fraiche

Fråga om ärter och bönor

Fråga: Jag skulle gärna vilja bli vegetarian, men eftersom jag har svårt att klara av ärter och bönor pga min krångliga mage, har det inte blivit av. Jag får en sådan hemsk gasbildning av dem att jag inte kan gå rak när jag får sånt magknip. Det går inte jobba på eftermiddagen om jag ätit någon rätt med ärter eller bönor i till lunch. Men det sägs ju vara viktigt för proteinets skull att få i sig framför allt sojabönor. Har du något förslag till vad jag kan göra för att få i mig protein utan att få magplågor ?

Svar:

Det framgår inte i din fråga, vilken slags vegetarian du vill bli. Om du vill äta laktovegetarisk kost med mjölkprodukter behöver du inte äta baljväxter för proteinets skull. Detsamma gäller om du väljer att ha med ägg i kosten och då bli lakto-ovo-vegetarian. Både ägg,  mjölkprodukter och quorn innehåller högvärdigt protein som väl kompletterar det vegetabiliska proteinet i maten i övrigt. 

Men med tanke på mättnadskänslan, blodsockernivåerna och mineraltillförseln bla är det bra att ha med några slags baljväxter i mathållningen. Väljer du att bli vegan är detta särskilt viktigt både med avseende på proteinmängden och -kvaliteten. Därmed inte sagt att man måste äta sojabönor för att få en bra proteinkvalitet. Dessa bönor är ju kända för att vara bland de mest gasframkallande, men de behöver inte ätas naturella.

Det är mycket få kulturer i världen som äter kokta sojabönor som de är. De äts vanligtvis i form av tofu, miso (fermenterade/jästa sojabönor och salt) eller tempeh , vilket går att få tag i i välsorterade hälsokostbutiker eller kinesiska/asiatiska livsmedelsbutiker.

Det finns också produkter av sojaprotein, men de är ofta mycket hårt processade och sällan fria från genmodifierad soja, varför de inte kan rekommenderas som vardagsmat. Relativt nytillkomna på marknaden är sojaspetten ”Tsay” (från Ridderheims och kan hittas i frysdisken i välsorterade livsmedelsbutiker). De har sojamjöl som första ingrediens och är sannolikt mer magvänliga jämfört med själva bönorna ifråga. Däremot är de varken plånboksvänliga eller miljövänliga, då det inte framgår om de är fria från genmodifierad soja. 

Om man håller sig till icke torkade baljväxter, som färska eller frysta gröna ärter, sugar snaps, bondbönor( obs de måste kokas, då de är giftiga råa), gröna sojabönor i sina skidor (finns i frysdiskar i större livsmedelsbutiker) slipper man en del av de värsta gasbildande ämnena. Det är när ärterna eller bönorna blir torkade, som de mest svårsmälta substanserna bildas.

Om man däremot blötlägger de torkade baljväxterna, låter grodda dem ett par dagar, sen kokar och därefter finfördelar dem i mixer eller matberedare, kan man undgå en hel del magbesvär. Det finns också kryddor som kan hjälpa till att minska risken för gasbildning; koriander, spiskummin, fänkål, anis och kummin bla. Man kan också koka bönor med kombualger, vilka sägs motverka de gasbildande ämnena.

Av de torkade baljväxterna är mungbönor (speciellt sk. split mungobeans, vilka finns i specialbutiker), skalade linser (röda och gula) och adukibönor de, som brukar vålla minst magbesvär. Här intill, på månadens tips finns en soppa med adukibönor och rödbetor, som kan fungera bra för en person med känslig mage. 

Finfördelningen är speciellt viktig för att motverka tråkiga efterräkningar med torkade baljväxter. Hela bönor, kikärter och linser kan man glömma om man hör till den som har eget gasverk i kroppen.

Däremot mixade soppor, pålägg/pate´er som är finfördelade i mixer eller matberedare, brukar fungera skapligt bra för många, särskilt om de är uppblandade med någon mild dvs magvänlig rotsak som morot, kokt rödbeta (dock ej om man har gallbesvär !), palsternacka, persiljerot eller potatis. Att göra pålägg med någon slags groddad och kokt baljväxt som är ordentligt finfördelad  och kanske blandad med någon mjölksyrad grönsak eller rotsak, olja och kryddor kan bidraga till att man får med proteinet på smörgåsarna i lite mindre mängder än vad som brukar bli i maträtter. Då behöver inte belastningen på magen pga baljväxterna bli så stor, när det blir mindre mängd åt gången. 

Om man vill hjälpa magen att klara av baljväxterna, kan det vara ide´ att, särskilt i början vid övergången till en vegetabilisk kost ta hjälp av ett enzympreparat, som finns att tillgå i välsorterade hälsokostbutiker. Det innehåller vegetabiliska enzymer som bidrar till att underlätta matsmältningen och näringsupptaget från måltiden. 

Om det över huvudtaget inte går med baljväxter, kan prova med hampaprotein, som finns att köpa som koncentrat eller hela gryn, (som man kan mixa själv) och blanda i gröt, mysli och bröd. Proteinkvaliteten i  den sk industrihampa, som odlas även i Sverige nu, är mycket högvärdig och kan gott och väl ersätta den från baljväxterna.

Gröna blad och blågröna alger som spirulina ger också högvärdigt protein. Det finns en blågrön alg, (som egentligen är en bakterie och kallas AFA =Aphanizomenon Flos Aqae)  i produkten E3live, vilken har en speciellt högvärdig proteinkvalitet och andra mycket värdefulla näringsämnen. Den kan köpas som frysvara eller i form av kapslar (via vissa internetbutiker och på VedaLilaHälsocenter i Stockholm bla)och kanske därmed egentligen kan räknas som ett näringsrikt, naturligt  kosttillskott. 

Jag hoppas att du kan hitta några proteinkällor som din mage kan bli vän med hälsar Elsa Laurell.

Jag har alltid undrat, varför många vegetarianer vill ha och gärna köper eller lagar till kött-och korvliknande saker, särskilt till jul. Varför måste de äta sånt som både smakar och ser ut som skinka, köttbullar, biffar och charkprodukter i alla varianter, när de inte vill äta kött ?

Är dessa ofta, industritillverkade halvfabrikat verkligen nyttigare än kött ?

Svar:

Det finns många olika skäl till dessa anrättningar och anledningarna kan sannolikt ha mycket att göra med varför man är vegetarian. Jag ger här några aspekter på denna företeelse.

1)      Bland yngre personer främst, finns det många som är vegetarianer eller vegetarianer av etiska skäl. Många är djurrättsaktivister, men det finns också tolkningar av Bibeln eller en egen inre önskan om att man inte döda eller bruka våld för att leva. Man vill inte medverka till eller låta andra varelser lida för att få mat. Många ungdomar, men även äldre, vill ofta ha snabb och bekväm mat , som inte är för krånglig att tillreda. Här brukar de animalieliknande halvfabrikaten komma in i mathållningen.

2)      En alltmer växande skara vill av resursmässiga skäl inte stödja animalieproduktion av olika slag, vilka kräver stora landarealer, mycket vattenåtgång och ger enorma utsläpp av metangas och andra växthusgaser, som påskyndar uppvärmningen av vår jord. Vanligtvis har man vuxit upp på en animaliebaserad kost och gillar de smaker och former som finns i en traditionell mathållning. Man kanske försöker hålla en medveten resurssnål mathållning och undviker halvfabrikat och färdigmat, men gillar anrättningar, som färser och biffliknande anrättningar baserade på naturliga råvaror.

3)      Det finns en stor grupp som upplever att de mår bättre av att äta någon form av vegetabilisk kost, jämfört med blandad kost. De kanske mer eller mindre känner sig tvingade till att hålla en vegetabilisk mathållning av något slag för att inte bli dåliga igen om de varit sjuka tidigare. Därmed inte sagt att de vill avstå från de smaker och former som de är vana vid i den tidigare mathållningen. De kanske saknar de rätter och den konsistens som de fått genom den tidigare mathållningen. Många har svårt att planera måltider som gör dem mätta och nöjda. Andra har svårt att göra den vegetabiliska maten lika god som den vanliga maten de ätit tidigare. Här kommer då köttersättningarna in kanske mycket av känslomässiga och smakmässiga skäl.

4)      Somliga, däribland äldre vegetarianer har svårt att klara av att äta bönor och andra torkade baljväxter med tanke på sin matsmältning och känner att deras magar lättare klarar av att ta hand om halvfabrikat av sojaprotein eller andra produkter som quorn.

5)      Många barn och tonåringar som växer upp i vegetariska/veganska hem upplever det jobbigt att avvika på utflykter eller i skolan, när det ska grillas korv. De vill inte vara alltför annorlunda och brukar också gilla de vegetabiliska korvarna. Då kan man kalla de vegetariska korvarna för ”psykologiska korvar.”

6)      Ibland eller ofta har någon förälder/matlagare bråttom och behöver snabbt få fram något proteininnehållande och mättande på bordet och då tar man till de hel-eller halvfabrikat som finns i kyl eller frys hemma eller av butikens sortiment. Likaså kan en värd på en bjudning tycka att det är bekvämt att bjuda sin vegetariske/veganske gäst på något av dessa  halvfabrikat, tex quornfilet eller sojaspett vid grillfesten. Alternativet är att den vegetarian-gäst, som inte vill vara till besvär tar med sig något av dessa halvfabrikat hemifrån. Skälen till köttersättningarna kan här ses som rent praktiska.

7)      Det är mycket vanligt att man har flera olika anledningar samtidigt till att vilja ha de anrättningar som din fråga gäller. Ofta brukar skälen till dessa öka i antal, ju längre man varit vegetarian, varför det inte går att säga att en vegetarian eller vegan är si eller så i sin mathållning.

Din andra fråga om hälso-och näringsaspekterna på dessa köttliknande produkter beror ju en del på vad man jämför med.

Gör vi en jämförele mellan en sk köttersättning baserad på sojaprotein och rent nötkött eller nötfärs kan man konstatera att den förstnämnda oftast har lägre fett och ingen kolesterolhalt, och en något lägre  eller nästan samma mängd protein. Däremot är mineralhalten betydligt lägre rent generellt i sojaprodukten, varför man som vegetarian måste tänka på att. få mineraler som bla järn och zink från andra saker. Jämför vi sojaprodukten med falukorv blir det däremot inte så stora skillnader, då blandade charkvaror oftast är så utblandade med fyllnadsämnen och varierande mängd fett.

Väljer man att i den vegetariska/veganska mathållningen att utgå från naturliga råvaror och laga till ” biffar” eller vegetter med huvudsakligen någon baljväxt  och en rotfrukt som tex linser, rödbetor och bovetemjöl får man en bra proteinnivå och gott om mineraler. Det finns i handeln olika varianter av ”Falafel” dvs kikärtsbollar med enbart kikärter, sesamfrön, persilja, kryddor och olja till olika ”fuskvarianter”med skorpmjöl och andra utfyllnadsämnen i. Det gäller därför att vara vaksam och måste läsa på varje deklaration även för det som kallas Falafel.

Vissa köttersättningsprodukter är hårt processade i industrin, som tex  sojaproteinkoncentrat och quorn, vilka näringsmässigt inte kan jämföras med kött förutom att de innehåller protein och en del zink i quorn. Sådana produkter bör inte utgöra stommen i en näringsriktig vegetabilisk kost utan kan räknas som tillfällighetsmat.

Sen beror det hela ju på hur vi tillagar produkten, hur mycket fett vi använder och vad vi äter till. Det är därmed hela måltidens sammansättning som blir avgörande. Använder man halvfabrikat och färdigmat är det speciellt viktigt att man alltid har gott om färska grönsaker eller sallad och nytillredda rotsaker och andra naturliga komponenter i måltiden.

Man får verkligen se upp bland utbudet av vegetariska färdigrätter, liksom i   charkprodukterna. Mängden utfyllnadsämnen som potatismjöl och stärkelse, skorpmjöl och veteprotein (=gluten) kan bli så hög att näringsvärdet och därmed proteinhalten och kvaliteten på proteinet samt mineralerna blir extremt låg i de vegetabiliska halvfabrikaten. Om sådana produkter bara äts med sås och potatis blir det inte en bra måltid som ger det man behöver. I sådana fall kan jag påstå att de vegetariska köttersättningarna inte blir  näringsmässigt jämförbara med en köttfärsprodukt, varför det gäller att läsa noga på förpackningarnas deklarationer och rata varor med mycket utfyllnadsämnen.

Många vegetarianer är kost och hälsomedvetna och brukar se till att måltiderna är hyfsat välkomponerade även när halvfabrikat eller färdigmat ingår. I en sk husmanskostmåltid kan det ofta bli falukorv och makaroner som utgör stommen i en måltid, förutom kanske ett glas mjölk och en knäckebrödssmörgås, vilket inte ger tilltäckligt med vitaminer och fibrer.

Här av framgår att man oftast inte kan säga att, ett livsmedel eller bara är bra eller värdelöst. Sammanhanget blir återigen det avgörande.

Ingredienser:

¤  6 medelstora äpplen

¤  1½ dl skurna torkade dadlar

¤  1½ dl hackade hasselnötter

¤  50 g smör/Bregott eller oraffinerad kokosolja

¤  1 dl riven kokos

¤  2 tsk malen kanel 

Beredning:

& Smörj en medelstor eldfast form med en del av fettet.

& Sätt ugnen på ca 175 grader

& Hacka nötterna

& Skär dadlarna i små bitar eller strimlor

& Skär äpplena i klyftor och kärna ur dem vartefter

& Fördela äppelklyftorna i formen  och varva med kanel   och en del av dadlarna

& Lägg över resten av dadlarna, kokosen och nötterna

& Klicka ut det resterande fettet överst

& Täck formen med aluminiumfolie eller placera en bakplåt över formen i ugnen. Låt gräddas i 20 minuter.

& Ta bort folien eller plåten och grädda i ytterligare 10-15 minuter så att det blir lite svag gulbrun färg på täcket och äppelbitarna är mjuka.

& Servera med havreglass (Oatly vanilj) eller sojaglass (Tofuline) alternativt vaniljsås ( Oatly vaniljsås) eller annan glass efter önskan och tillgång

                                              GRÖNKÅLSDRESSING         2 pers

1 medelstor kvist (ej för grov) grönkål

 1 tsk äppelcidervinäger eller ½ msk pressad citron 

1 dl gröna ärter (frysta, gärna Kravmärkta) alt en liten avocado 

¼ kryddmått örtsalt eller havssalt/himalayasalt och ev. lite kelp/tångmjöl

½ dl ca vatten 

1-2 droppar korianderolja alt en liten vitlöksklyfta eller andra kryddor efter smak

Beredning:

 1.Värm upp vattnet och lägg i de frysta ärterna

 2. Repa av grönkålsbladen från kvisten 

3. Mixa alla ingredienserna eller kör i matberedare (blir dock inte lika finfördelat alltid) 

4. Servera så snart som möjligt till en sallad eller råkostfat

Jag gillar salta saker, men har fått höra många gånger att det inte är bra med för mycket salt.

Är det bättre med örtsalt eller mineralsalt ? Det finns ju så många olika sorters salt så man blir alldeles snurrig !

Svar:

Ja, det har verkligen blivit en snårig djungel av alla sorters salt, som nu lanseras på löpande band på marknaden.

Vanligtvis äter vi idag för mycket salt i vårt land. Men vi har också olika förmåga att hantera saltmängden i våra kroppar. En del släpper lätt ut överskottet i urin, avföring och svett, medan andra lagrar en del av saltet i vävnaderna i kroppen. Somliga får påsar under ögonen när de ätit för mycket salt. Många binder saltet i vätska i kroppen (ödem) och andra får lätt högt blodtryck, stela leder eller benskörhet efter en längre tid med hög saltkonsumtion. Det finns även individer som är så känsliga för salt att de får huvudvärk och migrän efter stora saltintag tex. om de ätit många oliver eller chips och snacks.

Ett julbord kan ge en rejäl laddning av salt som kan vara ogynnsam för åtskilliga, varför det finns anledning för saltvarning så här i jultider !

Det är dock inte bara saltmängden i sig som kan ha betydelse, utan balansen i kosten mellan andra mineraler som kalium, magnesium och kalcium bla. Om man regelbundet får i sig mycket av dessa, kan ett högt saltintag vara mindre skadligt än om man har en kost med dåligt av dessa ämnen. I gröna blad, groddar och skott finns det ofta gott om dessa mineraler varför jag brukar säga : Varje smörgås behöver något grönt på sig !

Det är alltså balansen och helheten i mathållningen, som kan avgöra om man får skador av för mycket salt. Stress kan också ha en påverkan, som gör att man förlorar mer av magnesium och kalcium än om man inte skulle vara under stress.

Jag kan inte säga vilket salt du bör äta av generellt eftersom det viktigaste är, att hålla saltmängden nere så gott det går. Färdigmat, charkprodukter, ostar och fiskinläggningar innehåller ofta mycket salt, varför det kan vara ide´ att ligga lågt med sådana produkter.

Om du väljer örtsalt, får du fortfarande mycket salt (natrium), men i och med att det finns andra smakämnen i form av olika örter, kan man få en god smak utan så mycket salttillförsel.

Dessutom finns det en del mineraler och spårelement (bla lite jod) i örtsaltet, vilka i någon mån kan balansera upp natriuminnehållet med lite kalium och magnesium. Men det är inget som jag rekommenderar att ta mycket av i tron om att det är nyttigt..utan bara något mindre skadligt.

I havssalt har vi spår av lite mineraler och lite jod, men det är inte heller något som vi ska tro att det är hälsosamt i större mängder, därför. Det är nästan samma salthalt i havsalt, som i vanligt koksalt = natriumklorid . Men i det billiga vanliga saltet finns ofta klumpförebyggande medel, som innehåller cyanid, och om man vill undvika det kan ju havssalt vara ide´att använda. I kristallsalt som ofta kallas för Himalayasalt innehåller också ungefär lika mycket salt som vanligt salt. Det finns dock en del mineraler och spårelement men inte samma halt av jod, som i joderat salt, havssalt och örtsalt.

I  sk mineralsalt eller dietsalt är natriumhalten avsevärt lägre än i de andra saltsorterna. Istället har det satts till kalium och magnesium (förutom jod). Detta gör att smaken blir lite besk om man tar för mycket av detta salt och då motverkas risken för stor salttillförsel.

Eftersom de olika saltsorterna kostar olika mycket och har lite olika innehåll, kan det vara ide´ att ta lite av varje som tex. havssalt eller Himalayasalt till matlagning och bakning, örtsalt till dressingar, pålägg och sallader bla.

Här nedan finns en liten förteckning över innehåll av natrium, kalium, magnesium och jod i olika saltprodukter:

(Halterna kan variera en del från olika leverantörer varför dessa siffror får ses som ungefärliga)

Natrium mg            Kalium mg          Magnesium mg         Jod ug

Vanligt  joderat salt     39 600                                    37                                33           5000

Havssalt                       37 600                                    56                                37      ca 2000

Mineralsalt                  25 700                              13 000                            1000          4500

Örtsalt/Herbamare      34 000                                4 400                                  4            400

Källa bla:

”Näring och Hälsa” Ulla Johansson, Studentlitteratur

Övrig litteratur:

Naturmedicinska Uppslagsboken, Peter Wilhelmsson, Örtagårdens förlag

1 dl kokosflingor

1 dl kokosolja( oraffinrerad)

½ dl nötter eller mandlar

1 dl gojjibär

2 msk kakao eller carob (johannesbrödmjöl)

½ tsk steviapulver (vitt)

½-1 dl vatten

Ställ kokosfettet i rumstemperatur ett par timmar, så att det går att få ur en deciliter ur förpackningen.

Hacka nötterna eller mandlarna

Lägg gojjibären i  en del av vattnet.

Mosa kokosfettet med en gaffel. Blanda i alla de övriga ingredienserna förutom det resterande vattnet. Häll i lite av vattnet i taget tills det blir den konsistens som önskas. Lägg ”havremojjan” i en glasburk och förvara i kylen. Hållbarheten är ca en vecka.

Konsumeras vid trängande behov ca 1-2 msk per tillfälle. Man kan behöva ta ut burken ur kylen en stund i förväg för att det ska gå att gröpa ur med matsked. Alternativet är att värma matskeden så att fettet smälter lättare och det går att få loss något ur röran i burken.

Svar: Om du är hemma och suget slår till kan du prova med att ha en laddning av ”havremojs” i beredskap, vilket jag har recept på nedan i månadens tips. Om du tar en till två matskedar av denna röra blir du antagligen så mätt att du står dig till det är dags för nästa måltid. Ifall du inte är på hemmaplan, kan du se till att ha med dig en påse med ”kakaonibs” som kan dämpa sötsuget ett tag. Det är små granulat av rå kakao som ger både värdefulla antioxidanter och en liten kick inombords på en gång. En annan variant är att ha en liten bit parmesanost eller nötter i väskan. Om du äter en frukt först och lite parmesanost eller nötter därefter, får du ju faktiskt ett litet mellanmål som heter duga.

För att undvika plötsliga sötsugsattacker är viktigt att du satsar på bra mellanmål och planerar in dem på åtminstone eftermiddagen så att de verkligen blir av. Nu handlar det sålunda om att förebygga ”urspårningar”, som resulterar i att du blir missnöjd med dig själv.

Jag utgår ifrån att du känner till det här med betydelsen av regelbundna måltider och att det gäller att välja rätt slags kolhydrater. De snabba kolhydraterna ger ju en direktverkan men sen även en efterverkan med lågt blodsocker istället och då har man ju inte vunnit så mycket. Om olika slags kolhydrater och deras verkningsmekanismer kan du läsa i den litteratur som jag rekommenderar här nedan.

Att varje måltid du äter innehåller tillräckligt med fibrer och långsamma kolhydrater dvs ger lågt GI samtidigt som du får tillräckligt med protein och fett så att du får en ordentlig mättnadskänsla och jämnt blodsocker under flera timmar därefter, är en av de viktigaste förutsättningarna för att hålla sötbegäret borta.

Något som ger en otroligt långvarig mättnad är sk rå-gröt dvs blötlagd krossad säd tex dinkel och lite nötter till. Om du äter en frukost med frukt/bär och lite fil eller växtmjölk till först och sen avslutar med rågröten och nötterna  kan du hålla dig mätt hela förmiddagen.

Sen gäller det ju att komma åt orsakerna till sötsuget och där kan det behövas lite detektivarbete om du inte vet att det beror på blodsockersvängningar eller PMS alla gånger. Därför är det av värde att fråga sig själv: varför äter jag det här nu ? Vad är det jag behöver..egentligen ? Stress, trötthet och oro liksom ensamhet kan ju ha stor inverkan i detta sammanhang och då kanske avspänning, lugn och ro är det viktigaste att satsa på. Ett glas vatten, en kopp te och en stunds meditation eller en andningsövning/yoga kan ibland  göra susen om det finns möjlighet. Åtminstone kan dessa åtgärder ha en förebyggande verkan. Vänlig beröring eller någon varsam kroppsterapi om plånboken tillåter, kan också vara till hjälp för att motverka stress och nedstämdhet.

Om man inte får alla näringsämnen som vissa mineraler och spårelement kan man ”kompensationsäta”, vilket innebär att man äter mer än man egentligen behöver för att kroppen har svårt att få tillräckligt av något ämne. Vid graviditet är det vanligt att man får sk ”pika” och får begär av vissa speciella ätbarheter. Men man kan också uppleva sug efterolika saker utan att vara gravid. Många har haft hjälp av att ta tillskott av krom i samband med sötbegär varför det kan vara värt att prova. Många gånger kan problem med jästsvampen candida albicans  ge upphov till stort sötsug och det kan hända att man då måste få bort sötsakerna radikalt ur ätandet för att bli av med besvären.

Härav framgår att suget efter sött kan ha såväl rent fysiska som känslomässiga och sociala orsaker och det gäller att hitta det som kan fungera bäst i den egna situationen.

Litteraturtipsen som följer kanske kan bidra till insikter om hur vi fungerar på olika sätt när det gäller vad och varför vi stoppar i oss sötsaker i olika sammanhang:

¤ ”Slut på sockersuget” av Kathleen Desmaisons från Forum förlag

¤ ” Mat för hjärnan” av Charlotte Erlanson-Albertsson från ICA bokförlag

¤ ”Näring och Hälsa” av Ulla Johansson från Studentlitteratur

¤ ”Candida-Vår tids folksjukdom” av Peter Wilhelsson från Örtagårdens förlag

Svar: Det är svårt att säga att en sak är enbart bra eller dålig. Om man sätter in de olika njutningsmedlen i ett helhetstänkande med olika aspekter, blir det många faktorer som får vägas mot varandra. 

Öl:

Nytta: Innehåller en del B-vitaminer, men inte i någon mängd så att det har någon större näringsmässig betydelse.

Risk: Är vätskedrivande och ger energi i flytande form med både kolhydrater och alkohol, vilket kan ge risk för övervikt. Resursmässigt slöseri med vårt lands odlingsytor, förpackningar och transporter i förhållande till vad det ger näringsmässigt. 

Vin:

Nytta : Innehåller vissa antioxidanter, flavonoider. Detta gäller skal och kärnor och främst i rött vin. En del studier visar att vid konsumtion av ca 1½ dl/ dag förefaller det finnas minskad förekomst av vissa hjärtkärlsjukdomar som hjärtinfarkt och blodpropp. Det är däremot inte sagt, att det är nödvändigt att dricka vin för att löpa mindre risk för dessa besvär. Det finns andra studier som visar på andra faktorer är minst lika betydelsefulla, som skydd mot dessa. Låg konsumtion av animaliskt protein, speciellt mjölkproteinet kasein, har enligt den internationellt erkände näringsforskaren Colin Campbell visat sig ha minst lika stor betydelse för att motverka flertalet hjärtkärlsjukdomar. (§)

Risk :  Nya studier har visat på ökad risk för bröstcancer vid en måttlig vinkonsumtion.  Många viner, speciellt de billiga, innehåller tillsatser som tex. sulfit i vita viner. Det går åt en hel del växtgifter  i konventionell vinodling och det är inte ovanligt med giftrester och tungmetaller i vin. Alkoholen är beroendeframkallande samtidigt som det ger ett flytande bidrag till energitillförseln, vilket kan vara olyckligt för den som vill gå ner i vikt. Om man vill tänka resursmässigt kan man ju konstatera att det är energikrävande med flaskor och paket vilka ska transporteras långa vägar. 

Kaffe:

Nytta: Vissa antioxidanter sk polyfenoler kan vara en förklaring till att man i en studie sett minskad risk för typ 2-diabetes vid konsumtion om 4-6 koppar per dag.  Detta fynd behöver dock inte innebära att man måste konsumera denna mängd kaffe för att undvika typ 2-diabetes. Koffein, som håller en vaken vid långväga bilkörning genom att bildningen av stresshormoner ökar och vi håller oss mer alerta under en viss tid, vilket givetvis minskar risken för olyckor i trafiken.

Risk : Kaffe är starkt vätskedrivande. Därför kan det vara lämpligt att dricka ordentligt med vatten under dagen för att kompensera det man kissar ut. Större mängder kaffe  kan ge halsbränna, då  saltsyrautsöndringen ökar. Om man har magkatarr eller gallsten är det därför ide´ att ligga lågt i mängden kaffe per dag. Kaffe innehåller ämnen (tanniner/garvämnen och klorogensyra) som kan hindra upptaget av vissa mineraler som järn tex. i samband med måltider, vilket kan vara ogynnsamt för tonårsflickor och gravida kvinnor speciellt. Koffeinet är beroendeframkallande, då det ger abstinenssymtom, ofta i form av huvudvärk, när man inte får i sig koffeinet. Det finns en individuell styrka på de stressreaktioner som kan uppträda vid för stort koffeinintag. Den sk ”kaffedarren” uppträder om man får i sig mer än vad kroppen kan bryta ner under en viss tid. Det är vanligt att man vill ha något sött till kaffekoppen och då blir det ofta fikabröd, vilket kan ge risk för överkonsumtion av energi= tomma kalorier för den som vill hålla vikten eller gå ned i vikt. Att ”fika” och ta en fikapaus tillsammans är ett trevligt sätt att umgås, men det är inget som säger att det måste vara just kaffe och bakverk.Hög kaffekonsumtion har visat sig öka risken för tidiga missfall och möjligen hämmad tillväxt av foster. Därför råds gravida kvinnor att vara måttliga i sin kaffekonsumtion. Det är också olämpligt att dricka kaffe på kvällen om man har svårigheter med sömnen. Högt blodtryck kan också bli en följd av det ökade påslaget av stresshormonerna. Vid rostningen bildas rostningsämnen som enligt en del källor har ansetts vara cancerframkallande. Kokt kaffe har också visat sig öka risken för höga nivåer av det s.k. onda kolesterolet. 

Svart te:

Nytta : I grönt te har man hittat flera välgörande antioxidanter, men i svart te är det mer oklart vilken betydelse de kan ha som skydd mot olika sjukdomar. Det innehåller låg halt koffein, vanligtvis hälften av det som finns i kaffe, och teofyllin som båda kan vara uppiggande och stimulerande. Nervsystemet kanske inte påverkas lika starkt av teofyllinet som av koffeinet. Mångas magar klarar bättre av te än kaffe. Vanligtvis innehåller svart te ungefär hälften så mycket koffein som kaffe gör.

Risk: Tanninerna/garvämnena i te kan hindra upptaget av järn och andra mineraler negativt i samband med måltider. För att motverka detta kan man endera dricka te vid andra tillfällen än vid måltiderna eller se till att det finns gott om C-vitamin (minst 50 mg) i måltiden eftersom detta stimulerar upptaget av järn från vegetabilier. Särskilt de, som har problem med järnbrist måste tänka på detta.Teet har en kraftigt urindrivande verkan och det kan bla förekomma förstoppning vid tedrickande. Om man har magkatarr kan även svart och grönt te ge upphov till halsbränna. Det finns dock vitt te och ett svart te (Keemun) som är lättare att klara för en känslig mage. Det finns också ett koffeinfritt te i specialbutiker.   

Choklad:

Nytta : Innehåller antioxidanter; flavonoider, särskilt i sorter med hög kakaohalt som 70 och 86 % . En del menar att det är den oupphettade kakaon som har bäst antioxidativ effekt.Kakao innehåller bla ämnen som teobromin och kan fungera  ångestdämpande på många personer. Kanske är dessa ämnen mindre skadliga än psykofarmaka som är avsedda för att dämpa ångest. Jämfört med andra sötsaker är risken för karies relativt låg, då fettet i chokladen inte kladdar fast på tänderna och bildar en skyddande hinna på tänderna.Mörk choklad och kakao innehåller en mycket magnesium och koppar. (Sistnämnda kan man dock få för mycket av om man har obalans av mineralerna i kroppen. Särskilt om det samtidigt finns mycket koppar i vattenledningsvattnet).

Risk: Fettet i kakao är till större delen mättat och det är mest fettsyran stearinsyra som dominerar. Detta anses inte som speciellt gynnsamt med tanke på  hjärtkärlsjukdomar. Det finns ju också risk för chokladberoende genom att de ingående substanserna (teobromin, fenyletylamin eller anandamid) har en beroendeframkallande verkan. Energiinnehållet är koncentrerat och högt i all choklad och speciellt i ljus choklad, som har en hög andel socker förutom fettet, vilket ger risk för övervikt.Det finns även en icke försumbar mängd oxalsyra i kakao, vilket kan innebära negativ effekt på mineralupptag som tex kalcium om det konsumeras regelbundet i samband med måltider.Även den som har tendenser till njursten bör därför vara försiktig med stora mängder mörk choklad. 

  Sammanfattningsvis kan man säga att var och en, utifrån dagens kännedom och kunskaper måste själv bedöma vilka risker och nyttor man vill ta och ha av det man inmundigar. Mängd och balans blir därför nyckelord i detta sammanhang. 

Den som vill ha mer information rekommenderas läsa: 

¤  ”Näring och Hälsa” av Ulla Johansson, Studentlitteratur 

§  ”The China study” av Colin T. Campbell,  BenBella books eller www.tcolincampbell.org eller läsa på Wikipedia om the Cina study. Det finns också en recension på svenska av Lars Hedström i tidskriften ”2000-talets vetenskap”

.